”Om ni får en lift, startar ni en slalomklubb?”

60-70 talet var en expansiv tid i Årjäng med badhusbygge, etablering av ESSO motorhotell, men även en skidlift till Huksåsen. Varav det sistnämnda denna artikel vill kasta lite extra ljus över och som började med ett hastigt möte utanför Järnhandeln.

På fyrtiotalet var backen i Årjäng i bruk men växte efter årens gång igen. Ytterligare en backe i Risviken användes därefter, innan man åter igen lade ner arbete med att få backen i Årjäng åkbar. Birgitta och Staffan Sundling träffade på Claes-Erik Claesson och Bo Danielsson utanför Järnhandeln en dag på 70-talet. Bo och Claes-Erik ställde frågan ”Om ni får en lift, startar ni då en slalomklubb?” Paret Sundling var inte sena med att haka på och tillsammans med flera andra inleddes arbetet med att starta upp den omtyckta och välkända slalomklubben som dagens barn fortfarande susar nedför, liksom barnen då.

Claes-Erik och Bo ingick i Start 68, som var en förening som arbetade med att driva fram badhusbygget i Årjäng. När kommunen valde att förlägga bygget av badhuset till Årjängs centrum som ett led i att få ESSO Motorhotell att etablera sig i kommunen, blev den inte i närheten till skolan som Start 68 inledningsvis hade önskat. Det innebar att de återtog en del av det bidrag de inledningsvis hade tänkt lägga till badhusbygget som en kompensation för simhallens placering. Det i sin tur gjorde att de hade ekonomisk möjlighet att stötta ytterligare ett lokalt initiativ som skulle kunna gynna många, däribland många ungdomar, nämligen en slalombacke. En backe många andra lokala eldsjälar också sett stor potential i, bland andra Leif- Eric Granlund och Eva Paulsson med flera som redan på tidigt sjuttiotal börjat röja backen och varit runt och kikat på passande liftar. Birgitta Sundling och maken Staffan fick därför denna fråga, denna dag utanför Järnhandeln. Vilket gjorde att de tillsammans med ett gäng eldsjälar satte arbetet igång. Däribland med Tommy Eriksson på Järnhandeln som var en fantastisk skidåkare, faktiskt också en svensk elitåkare av rang.
– De flesta styrelsemötena hade vi hemma hos Tommy som hade en liten flicka, vi andra hade inga barn ännu just då. Vilket gjorde att vi ofta höll till hemma hos honom där flickan tultade omkring, minns Birgitta.

Skidliften invigs!

I mitten av sjuttiotalet kunde man därför inviga skidliften och den nya backe som arbetats fram, efter att inte ha varit ordentligt i bruk sedan fyrtiotalet. Det gjorde man genom att rensa sly i hela backen och när den första snön kom så fick man trampa upp den till fots. Samtidigt som man packade snön så passade man också på att ta bort småsten och annat som skulle kunna vara farligt. Ett gediget men nödvändigt jobb.
– Jag var väl engagerad i klubben aktivt fram till åttiotalet då jag fick mitt första barn, men mannen Staffan var fortsatt även därefter väldigt engagerad. Många av de barn som växte upp i detta blev också själva instruktörer i skidbacken. Sedan gjorde man ju mycket roligt kring detta, även för oss vuxna. Med fester på hotellet och dukade långbord exempelvis. Det var en stor gemenskap i detta och med många ideella krafter, det var fantastiskt rolig och kreativt! Vi skulle inte ha kommit igång utan dig och Claes-Erik nickar Birgitta Sundling mot Bo Danielsson som sitter nedsjunken i en senapsgul fåtölj med en mugg kaffe mellan händerna.

– Men det var såklart roligt för oss också. På premiäröppningen av den 50 meter långa liften var naturligtvis Start 68 inbjudna och medverkade, lägger han till.

Lottorna ställde också upp med att koka kaffe under tävlingarna, med vatten som man fick i bäcken. Vattnet där frös aldrig då den kom direkt från en källa med grundvatten från berget. På premiäröppningen av den femtio meter långa skidliften kom också en norrman på besök. Denna norrman hade osedvanligt gammalmodiga kläder och skidor vilket fick många att lägga märke till honom.
– Det visade sig då att denna man hade varit med vid förgående premiär på fyrtiotalet, i samma kläder och med samma skidor. Vilket gjorde att han fick köra första åket även på denna premiär, berättar Birgitta som en lustig anekdot.

Birgitta Sundling håller upp Årjängs Slalomklubbs dekal

 

Många goda minnen från backen

Senare tillkom även ljus, kiosk, värmestuga och en längre lift till backen. Klubben var måna om att det skulle vara en plats som skulle vara öppet och tillgängligt för alla. Många har härliga minnen från backen. Där det i lotteriet varje vinter kunde vinnas hemstickade dockkläder, man kunde värma frusna fingrar i värmestugan och låta sig väl smaka av en varmkorv när energidepån behövdes fyllas på.
– Man ordnade också resor till Sälen. Där filmade de barnen med videokamera och sedan på något av våra möten plockade vi fram filmen och barnen jublade när de fick se sig själva på film, skrattar Birgitta. Hon stryker handen över en tygdekal från den röda skiddressen hon plockat med sig.

Sågen kom man också överens med om att de skulle lämna bark i backen för att ytterligare jämna ut den. Många ideella krafter lades ner här, och läggs fortfarande ned, i liftkur, verksamhet och föreningsaktiviteter. Det är sådana saker som lyfter en liten ort, den fina gemenskapen.
Ð Jag var själv inte engagerad i Slalomklubben, men de hade ett väldigt gott rykte om sig. Många visade en stor uppskattning gentemot verksamheten och beundrades för det jobb de lagt ner, och fortsatt lägger ner på detta. Man blev känd och uppmuntrad för verksamheten i backen, där det också alltid var fullt med ungar, säger Bo Danielsson. Som också är en av Årjängs riktiga guldklimpar och som varit med och bidragit till så många lokala initiativ som skänkt stor nytta till närområdet såsom Årjängstrollet, badhuset och Travmuseet som fått se dagens ljus här i Årjäng. En av flera som gjort en fin och betydande insats helt enkelt, liksom de som idag lägger stor kraft i kommunens alla föreningar.

Tack vare föreningar och ideella krafter har vi denna föreningstäta kommun och framförallt i detta sammanhang en fin slalombacke som skänkt många skratt i decennier. Förhoppningsvis kan vi tillsammans se till att backen får fortsätta bjuda på rosiga kinder och glada leenden i flera decennier till.

Välkommen till Huksåsen – här har många timmar spenderats för en stor del av kommuninvånarna.

Lämna en kommentar